Luvtröja med synliga sömmar! Jag har svårt att tänka mig en mer klassisk symbol för den Marwin-inspirerade era som inledde 2000-talet och fick JC:s styrelse att gå fullständigt bananaz över ökad försäljning.
Och Aqua Limone-tröjorna … det fanns ingen enklare väg in i de övre segmenten på vilken högstadieskola som helst, än att helt enkelt punga ut svinigt mycket pengar och därmed förvärva sig en klassresa. Som lite för ung för att egentligen ha varit en potentiell ägare till tröjorna i fråga (vi småfolk ägde istället de “något” billigare “Complete”-tröjorna) så kan jag bara bekräfta den status som man fick om man bar en Aqua Limone-tröja. Tänk hur en citron kan förändra livet.
Att bära så kallad “spagettiklänning” (eller ett vanligt linne) med en t-shirt UNDER i en konstaterande färg innebar att man utan tvekan kunde äntra vilket disco som helst utan att behöva fundera över om man verkligen var “rätt”. Idag framstår det som fullkomligt barockt att klä sig på detta vis - och det kanske det även gjorde för de som inte “förstod grejen” at the time också.
Dunjackorna! Likt “Michelin-gubbar” vandrade ALLA runt i dem. Färger? Gult, rött och grönt kändes mest plausibelt. Kolla bara på Melissa från “Mysteriet från Greveholm” (1997) - hur avundsjuk var man inte på jackan?!
