Igår när jag satt och gjorde lite sökningar på YouTube (bland annat på “penguin babies” …), så råkade jag orsaka ett internt fel på webbplatsen. “Attans!”, tänkte jag. Men när jag såg felmeddelandet blev jag glad. Mycket glad! Jag älskar när företag inte är strikta och tråkiga, för det är … strikt och tråkigt.
När jag idag läste Josefins inlägg tidigare idag så fick jag mig en tankeställare. Tanken rörde Internets omättade storlek, omfattning och innehåll. Det är bakom människans perspektiv att förstå hur mycket data som lagras på alla servrar världen över. Det är så mycket att man förmodligen inte skulle hinna gå igenom allt om man så satt hela dagarna i ett helt liv och försökt. Dessutom växer det hela tiden. Det finns inga gränser. Data tar inte mycket plats, man kan lagra väldigt mycket binär data på, säg 1 gb. Jag har själv svårt att förstå i vilken utrsträckning information görs tillgänglig nuförtiden. Det finns så himla mycket att man nästan blir yr, och samtidigt lite rädd.
Det senaste tillskottet till denna värld är givetvis bloggarna. På bara cirka två år har denna verksamhet växt otroligt mycket, och dagligen skapas det tusentals bloggar. Dock är det inte många av dessa som faktiskt används sedan, eller skrivs i mer än en gång. Men ändå. Det finns ett väldigt stort antal bloggar bara i Sverige, som drivs av vanliga människor, från vanliga hem, i ett vanligt land. Inget utöver det vanliga med andra ord. Vem som helst kan skapa, driva och ha en blogg. Det är inget svårt. Att skapa en blogg går på mindre än en minut, svårare än så är det inte. Detta innebär givetvis en stor möjlighet för oss som individer, och även en stor tillgång för hela befolkningen.
Trots denna omfattning så är det för mig helt ologiskt att det är just modebloggarna som har blivit de största. Eftersom jag själv inte läser modebloggar frekvent, så tänker jag inte nämna några. Men de är många, de är stora, och de drar in pengar. Det finns inte en enda blogg som är bland de största som inte innehåller kläder, smink, dieter eller festande. Inte en enda. Alla de stora bloggarna har inslag av ovanstående. Samtliga publicerar dagens outfit, gårdagens outfit och icke att förglömma: dagens inköp. För det handlas, det sminkas, och det festas. Och det är alltså det här som tilltalar majoriteten av Sveriges yngre befolkning. Hur känns det?
Jag tycker det känns förkastligt.
Detta leder mig utsökt in på min lista över de tre tråkigaste bloggtyperna i blogg-Sverige:
1. Modebloggar
Ingen fråga om saken. Det råder ingen konkurrens whatsoever. Det är modebloggarna som är tråkiga. Dom är ytliga, drar med sig massa osäkra människor ned i gröten och tjänar dessutom massa pengar på att egentligen inte göra något alls. Dessutom finns det inget som är så tråkigt som att läsa om vad någon har på sig … Jag menar, det hade varit mer intressant att veta allt annat om dem, än just vad de har på sig.
2. Personliga bloggar
Nu vill jag inte att någon tar åt sig, men personliga bloggar ÄR tråkiga om man inte känner personen i fråga. Det är sällan man börjar läsa en helt okänd persons blogg, om den ändå bara handlar om personliga tankar och vad den har gjort i helgen. Det händer knappt alls, skulle jag gisssa. För att man ska läsa en personlig blogg ska man antingen känna personen i fråga (eller halvkänna, och vilja snoka), eller så ska personen leva ett väldigt spännande liv. Annars går de bort, åtminstone för mig. Dessutom har dessa bloggar en tendens att alltid säga A men inte B, och det är inte så rolig att hela tiden behöva gissa sig fram till saker. Men som sagt, känner man personen som driver bloggen kan det givetvis vara allt annat än tråkigt.
3. Gravidbloggar
Åh, så tråkigt det kan bli! Om man är gravid blir man nog besatt av att sitta och googla på Internet efter bebisbilder, bebisbloggar, bebisfakta och bebiskläder. Det blir lite som en sekt, de läser varandras bloggar, kommenterar, skriver egna inlägg och förkovrar sig. Skriver om vad bebisen gör just NU, och hur många bristningar dom har fått. Åh! Nej, ytterligare en blogg-kategori jag hoppar. Åtminstone så länge 
Nu är det slutanalyserat! I’m on vacation
TIll vänster skådas min senaste Facebook-status 
Lovely!
And on vacation I am going
Alla som håller någorlunda daglig kontakt med mig har på senare tid märkt att jag har varit upptagen med att skapa en blogg. Det har givetvis inte handlat om just den här bloggen, då den drivs så fint av Wordpress som det är. Nej, det handlar om en helt egenskriven blogg (från grunden), på vilken man kan publicera inlägg i olika kategorier, ladda upp bilder, kommentera, lägga till användare osv. Ända sedan i början av november har jag hållit på med denna blogg, och det är sannerligen en märklig känsla att jag till sist har kommit i mål.
Dessvärre kan jag ej tillhandahålla en länk då den ligger under ett privat nätverk, men snart lyckas jag förhoppningsvis publicera den för allmänheten. Am I a robot or not?
Idag är jag lite tjurig, det ska erkännas. Men mitt agg mot Internet Explorer är ständigt närvarande, och tar säkert x antal procent av min energiförbrukning. Skåda bilderna nedan:
Ni får en gissning var att gissa vilken som tillhör Firefox och vilken som tillhör Internet Explorer. Rätt svar finner ni genom att tänka lite och dra en slutsats.
Satt och kollade lite på gamla dokument från min externa hårddisk, och ramlade då över en intressant bild: en print av en mina första hemsidor!
Året var 2005 (det är faktiskt bara tre år sedan) och det coolaste jag visste var frames, frames, frames! Det skulle fläskas på med gradients, borders och runda hörn, allt för att göra det så otillgängligt som möjligt. Och för att inte tala om gästboken! Gästboken var ju höjdpunkten med varje hemsida man gjorde - och det är först idag jag helt ärligt kan säga att jag kan skapa en egen sådan. (Om jag har sagt något annat har de varit ljug och osanning, hähä.)
Ändå blev ju slutprodukten ganska snygg - i alla fall på min dator. I verkligheten var det dock annorlunda och på alla andra skärmar (och upplösningar) åkte ramarna från varandra och sidan såg ut som “hej kom och hjälp mig”, som man brukar säga.
Oh well, hand me the MVG (för det var det man fick om man kunde dom “coola” och smarta ramarna):
… fast nej, det handlar inte om något storslaget slag, så som det vid Normandie eller Stalingrad. Nej. jag har bara gjort om lite här, på sidan. Lite fräscht sådär. Känns ju dock inte så höstigt, men det fungerar nog bra ändå
Före:
Efter:
Hoho! Nu - sängen!
Hoho, mitt senaste fynd - lypsyl med smak av Pepsi .
Ja, den oskyldige skall kasta den första stenen! Vem kan klandra honom?
