Aladdin-ask
Öppnandet av en ask med Aladdin ger onekligen flashbacks av känslan som infann sig då man tvingades fatta ett för livet avgörande beslut: gymnasievalet.
När man som nybliven niondeklassare blickade ut över det hav av gymnasieprogram, inriktningar och kurser som kommunen hade att erbjuda kände man sig aningen vilsen, upprymd och ambivalent. Känslan av att det fanns så många möjligheter att det blev jobbigt infann sig för första, men inte sista, gången i livet. Om man, precis som jag, är en seriös människa så tänkte man givetvis att livet skulle ta slut om man råkade välja “fel” linje. Det gällde att välja något som både var roligt, spännande och som skulle bringa en goda möjligheter att studera och därmed kanske bli “the first one in my family to graduate from college”.
Jag vågar påstå att samma sak gäller en Aladdin, om än kanske i lite mindre proportioner. Det finns så många olika och framförallt goda chokladbitar att välja på att själva urvals-situationen blir tämligen pressad (speciellt med tanke på att världen verkligen stannar när första personen ska välja - vilken ska han/hon ta? Notera hur min scenskräck sätter in redan här). Man är ju vid denna höga ålder (21 år) medveten om att nästa gång asken når ens plats så kommer ett visst antal chokladbitar, oftast de mest åtråvärda, vara borta. Därför är det första valet alltid mest avgörande för hur nästa varv ska te sig, och så vidare och så vidare.
Får jag chansen att välja först (vilket sällan händer eftersom jag är mellanbarn) så tar jag alltid chokladbiten som är placerad i askens centrala parti: den mittersta. I skrivande stund (november, 2009) så finns där (”finns där” är skånskt!) en vit och hög boll beståendes av vit choklad.
Ett ord: mums (till den vita chokladbollen alltså, inte skånska. Gud bevare mig)!
Aladdin med inringade kärsbär
Om det första valet är intressant, så är det nästan ännu mer intressant att ta reda på VEM som kommer äta upp “Körsbär i likör“. Okej, okej, om man äter den när alla andra är slut, i något slags desperat tillstånd när i princip vad som helst hade kunnat fylla behovet av socker. Men att välja den … ? Nej, det är inte logiskt. Men missförstå mig rätt; jag blir ju givetvis glad om någon väljer denna bit då den är groteskt äcklig. Jag ställer mig mer frågan till vem som egentligen tycker att den är god.
Egentligen tycker jag att hela grejen med att ha EN Aladdin på en hel familj är aningen föråldrad. Dagens samhälle präglas ju av både överkonsumtion och övervikt, varför kan inte staten helt enkelt ge varje invånare varsin Aladdin några dagar innan jul? Då skulle vi slippa en hel del ambivalens och onödiga dispyter. Och inlägg som detta.
Vad är din relation till Aladdin?
Jag syftar då främst på chokladen, men har du någon spännande relation till personen Aladdin så lyssnar jag gärna även på denna.
13 kommentarer
Intressant inlägg. Jag förknippar Aladdin med julen. Och svenskhet. Mest det sistnämnda faktiskt. Min favorit är för övrigt höstnougat, men körsbärslikören borde brännas på bål.
Ja, den är inte okej!
Hela familjen bråkar om samma bitar, i alla fall min då alla har liknande smak, men pappa brukar ta dom där äckliga körsbärsbitarna. Men favoriten är nog den biten som är näst längst ner på vänster rad
oooh, btw: Fin skånska 
Haha, jag hoppas inte att du menar “snäckan” … ? :S
Nej, den ovanför
Haha, min favorit är den där brevid inringande äckliga körsbärssakerna, gräddnougat tror jag de heter. Mmm. Aladdin förknippas med stress, stress och åter stress för att andra skall få käka upp godbitarna först
Mm, ja! Jag har en teori om varför man gillar den: förr låg den som ensam central chokladbit i mitten, och kändes därmed verkligen unik och speciell.
Men körsbärslikören slår ju alla gånger den vidriga kokosbiten! Den är det verkliga bottennappet i en Aladdin-ask och den enda jag inte äter, även om det är den enda som finns kvar.
Det är även hemskt att öppna en inslagen Aladdin-ask och däri finna…
en Paradis!
Sådan besvikelse.
Inte för att vara sån men … då är det väl inte en inslagen Aladdin-ask?
Nej, men jag menar ett paket som har samma form och tyngd som en Aladdin-ask, och man därför tror att det självklart kommer att vara en Aladdin. Därav besvikelsen när det icke är en Alle.
Personligen har jag funderar en del kring varför jag inte får Paradis:ar. Nougat <3
Jag misstänker att det är en släng av motsatsen till "tänka utanför lådan" som härjar i min hjärna,
Aladdin-askar är jobbiga. Det är nästan alltid bara de mindre goda bitarna kvar.. Då gillar jag paradis mer, ljus choklad
Vad tycker du?