Soph

Min mamma ringde mig just. Klockan var 12:57 och givetvis tar det emot att erkänna att jag inte direkt var klarvaken, för att linda in det på ett lite snyggare sätt. Jag sov, helt enkelt.

Men eftersom jag är mycket väl medveten om att min mamma vet att jag skulle kunna sova vid denna tid så försökte jag tänka fort.

“Hallå, hallå“, sade jag högt för mig själv för att inte låta lika rostig som en inrökt pensionär. “Hej hej!” sade jag återigen, denna gång med stor inlevelse.. Signalerna gick och jag insåg att här blir det inga barn gjorda (ja alltså, inte bokstavligt talat). Nu måste jag svara. Jag samlade så mycket mod som man hinner samlaa under en halv mikrosekund och hörde mig själv sedan utbrista ett oväntat glatt “Hej!“.

- Hej , svarade hon följt av ett “Vad gör du?”
- Ehm, inte så mycket, svarade jag med förhoppningen att det inte skulle märkas att ringsignalen hade väckt mig ur min koma.
- Sov du? hörde jag henne säga.

OM JAG SOV?! Skulle jag? Klart jag inte gj…

Men jo. Klart jag gjorde. Och eftersom jag är fascinerande dålig på att ljuga fick det bli sanningen (anledningen till att jag valde just ordet “fascinerande” är givetvis för att det är fascinerande att man efter 21 år som tjej fotfarande inte kan ljuga. Tjejer anses ju vara mästare på detta. Män försöker också, men är oftast inte lika talangfulla).
Damn!

Dagens tips från mig är med andra ord att inte låta någon lära känna dig eller veta något om dig. Alternativt att man stänger av sin telefon när man sover.

(Men då hade jag missat some good food.)