Soph

Jag satt och målade och tänkte inte direkt på vad som flödade ur högtalarna. Det var en ganska fin stund utan några större händelser. Men då hände det - “Ta undulaten” börjar spela i högtalarna. Det är en av de konstigaste låtarna jag någonsin hört.

Så som titeln avslöjar så handlar den om en undulat. Stenmarck sjunger bland annat:

“Om du trodde jag skulle ångra mig ringa och prata
Gråta och be snälla ta mig tillbaka nu, så tror du fel.
För jag har det så bra som en man någonsin kommer att ha det
Luften är fri och jag älskar att vara det men du, ge fågeln mat
Ge undulaten mat”

Slutsatsen är alltså att undulaten ska ha mat. Han har (troligen) precis gjort slut med sin tjej och denne plockar på sig gemensamma ägodelar, däribland denna jävla fågel. Och mat, det ska den ha.

Och tur är kanske det. Man hade ju blivit orolig för fågeln annars - skulle den svälta ihjäl under den gamla flickvännes regim? Ja, man kan endas spekulera i hur långt fågelns liv skulle bli om inte han såg till att den fick mat.

Men ändå är det ju en vanlig låt om ett uppbrott. Fast ändå ganska ovanlig. Istället för att böla på om att inget kommer bli det samma, att det finns saker han inte kan göra utan henne (utan de mest uppenbara då, höhö) och  att hon minsann alltid kommer ha en plats i hans hjärta så tjatar han om undulaten.

Intressant.