Soph

Idag är det lördag. Det förväntas och helt enkelt antas att man vid denna tid är hemkommen från en hårt festande kväll och därmed planerar att inta lite “fyllekäk” (med detta menar man något som innehåller både transfett, kalorier och salt, något som är svårt att uppnå utan att på något sätt blanda in potatis). Och inte ens jag kan förneka att detta är gott efter lite (mycket) alkohol. Men i alla fall. Detta inlägg ska inte handla om alkohol, något som soph.se och alla subdomäner GIVETVIS tar avstånd från . Det, och Allians för Sverige. Och Bill Gates. Och några till, t ex alla personer på min inofficiella bitch-lista (om någon känner sig träffad så, hör av dig! Vi kanske kan förhandla om din plats på denna lista) samt min lärare i Matematik B (jag kunde här valt att bifoga en länk till dennes adress med tillhörande karta, men väljer att avstå) som var så förbenat trångsynt och gav mig ett VG. Inte okej!

Nu känner jag att jag ständigt leder mig själv in i frestelse, något som i det här fallet symboliseras av de klassiska sidospåren som tenderar att ta uppmärksamhet från det möjligen undernärda ämnet som inlägget egentligen var ämnat att handla om. Ämnet var ju för sjutton hur min dag har varit, vad kan vara mer intressant än det? Svaret är ju förmodligen att det mesta är mer intressant än detta, även om jag vågar påstå att jag skulle kunna få min dag att låta väldigt mycket mer upphetsande än vad den egentligen var. Det är det fina med en blogg. Man kan vinkla allt - och detta helt utan någon som helst övervakning! Tänk om jag egentligen är en hårt festande blondin med bröst och läppar vars storlek inte riktigt harmonierar med den anatomi man fick lära sig i kursen Teckning och Måleri på gymnasiet samt driver en annan blogg samtidigt där jag skriver om alla fester, killar och helrör som florerar i mitt liv. Det hade varit en paradox. Och jag har förvisso alltid hävdat att jag är en stor, stor paradox. Men är jag en så stor paradox? Svaret får ni (kanske) efter reklamen!

Infoga här själva reklamer om blekningständer för tänder, mensskydd, Nutrilett och Singing Bee Celeb.

Svaret är givetvis ett nej! Jag dementerar alla anklagelser. Om någon blondinblogg hävdar ha någon som helst koppling till denna blogg så far alltså denna blogg med osanning. Men jag skulle nog inte ta så illa upp. Det skulle snarare vara väldigt intressant och fascinerande, och framförallt undrar man ju vad denna människa skulle få ut av det hela.

Så här skulle jag kunna hålla på i en evighet, men let’s face it: vem finner det intressant? Vem får ut något som helst av att läsa det här? Inte ens jag känner att det blir roligt att, när jag är typ 80 år, se tillbaka på år 2009 och inse att det var det här jag skrev och framförallt roade mig med. Det kommer snarare bli en ångestladdad aktivitet som jag kanske tvingar mig igenom i kombination med ett glas väl avvägt whiskey (ja alltså, om jag vid denna ålder har tagit det stora steget från Pepsi Max till whiskey, något jag starkt betvivlar). Kanske är det bättre att ta det där helröret först - sedan läsa. Å andra sidan, innebär det att jag på något kufiskt och högst oväntat sätt då har förvandlats till den blondin jag så tog avstånd från på tiden det begav sig? Ja, kanske. Håret lär ju vara ljusare i alla fall. Brösten kommer nog inte vara större, men troligen längre. Och läpparna … läpparna kommer vara i en grå/blå-nyans och troligen ganska frasiga.

Det blir nog en fin och harmonisk stund. Det ska så bli roligt att bli gammal, grå och dassig och se tillbaka på min dekadenta, ambivalenta och framförallt paradoxala ungdom. Lite valium kanske man får fjäska sig till dock.

PS. Kanske kommer inget jag gör att bli “vanligt” och “sketet”. I alla fall inte om jag får återge det. Min begravning kan nog komma att bli väldigt vanlig och sketen dock, något jag inte tar illa upp för alls. Men det är ju en helt annan historia. DS.