(Håll till godo E, här kommer ett icke pretto-inlägg.)
Jag är en nörd, det är inget jag förnekar. Så här skriver Wikipedia om ordet “nörd”:
“Den yttersta stereotypen av en nörd är en mager tonårskille med finnar och glasögon, som är extremt intresserad och kunnig när det gäller teknik - i synnerhet datorer.
I allmänhet förespråkar stereotypen att nördar är fula, klär sig töntigt och inte kan föra sig socialt.”
Ful, klä sig töntigt och kan inte föra sig socialt. Det låter väl rätt mycket som jag om man tänker efter?
Jag har ett nördigt jobb - support av företagsväxlar. Man behöver varken vara snygg eller klä sig propert - ingen ser ändå. Att föra sig socialt får man ingen träning i då man inte träffar några kunder IRL.
Jag har ett nördigt hem - just nu sitter jag vid min Macbook Pro (och, det kanske är lite pretto) som är inkopplad via några roliga kablar till en extern skärm (ja, du läste rätt), samt externt tangentbord och mus. Ser väldigt high-tech ut måste jag säga.
Jag har nördiga intressen - webbprogrammering, webbdesign, måleri, faktasökande och dokumentärberoende klingar inte i takt med att vara en cool person som kan föra sig socialt och vara snygg
Jag är ledsen, men det gör verkligen inte det. Men roligt är det.
Jag ÄR en nörd - jag är besserwisser, prylgalen, kommer ihåg allt, vet mycket om saker som jag inte ens känner (dvs, en jäkel på att snoka runt, sånt man bara hinner med om man är nörd), jag är uppkopplad mot Internet minst en timme om dagen (HAHA, det lät bra men var givetvis en grav underdrift) osv.
… Därmed får man inte tro att jag är bitter för det! Nördar är snälla (vi vågar inget annat) och smarta (man blir det automatiskt om man är nördig). Någon som vill se “Revenge of the Nerds” med mig? ![]()





